Sandra Hansen ♥

Kan ni fatta att det snart är sommar ? vi slutar skolan om cirka 4 veckor eller något sånt åt det hållet. Det är ju helknas.. man har ju alltid längtat efter att få gå ut nian, slippa äckel skolan, dra här ifrån, få ny klass, nya kompisar.. men nu vet jag inte längre! alla man snackar med, säger att de saknar nian. Och jag som längtade såååååååååå av att få komma här ifrån. Slippa denna hålan, och det får jag ju nu. Men jag tänkte aldrig på den ensamhet som kommer att komma.. där kommer jag sitta i min etta i stora halmstad och glo! Och bara tanken på att lämna tobbe, som är så sjuuuukt beroende av mig, hur kommer han klara sig? han springer in hos mig stup i kvarten, får aldrig lugn och ro. Det som är så sjukt jobbigt, kommer jag verkligen att sakna. Och mamma och pappa, som man ser i princip 18 timmar om dygnet, får jag träffa två dagar i veckan. Och sen självklart min underbara pojkvän, min älskling, min macke. Att gå från att träffas ca 3-4 dagar i veckan till 1-2 kommer bli tufft, men det kanske är bra? det sägs att det är bra att sakna. Men sakna i för stor dos känns inte bra.. Och de få kompisar som står mig nära, som kommer gå på helt andra ställen, åt ett helt annat håll vart jag befinner mig. Jag skaffar nya vänner, de skaffar sig nya.. man tappar kontakten. sorgliga bitar det där. Men så är det väl för alla, eller hur ? man lovar att hålla kontakten, träffar då och då, men hur ofta håller det? Känns som jag tappat kontakten med en del redan. Thilde och jag var svintajta innnan. Det var vi två i alla lägen. Vad hände ? Man glider i från varandra.. är det ända svaret jag hittar. Man sitter här med sorg i halsen som en ända stor klump, som vill ut. Man behärskar sig och tänker, aa jag får fråga om vi kan hitta på något en dag i veckan. Vi träffas, men det är ändå inte som det var. Jag saknar verkligen som det var. Inget är dåligt nu, och jag känner att jag lita på henne, och så, men när man sitter och tittar på alla de bilder på oss, Jag säger bara nostalgi. Man tänket tillbaka på alla roliga tillfällen vi haft. Sitter hä och små fnissar, vad bra man hade det vad bra vi hade det. Och jag blir påmind varje dag, vaknar upp på morgonen, och ser min dörr, ja min dörr, med napoleon dynamite planchen på. Som jag fick av thilde, han var vår idol, ingen fattade sig på oss. Vi låg under borden och skrattade så vi grät nästan varje gång vi såg filmen. Jag kanske täcker över den med väskor med vilja, fast jag inte vet om det? jag vet faktiskt inte, inte mycket jag vet längre. Men att ta vara på tid, saker och ting, är något man lär sig. Och thilde kommer jag aldrig glömma, noo way. Du var min andra halva. Och ellen ? vad hände där? min barndoms kompis, jag har ju i princip växt upp med dig. Men när jag fick reda på att du skulle flytta, var jag knappt inget med dig mer, jag kudnde nog inte förstå att du skulle lämna oss. Känns som kontakten brytits, vilket är synd. Och sen Sofie, min älskade vän, hoppas kontakter håller här, för du är speciell. Du är en av dom få jag litar till 100 % på, men det känns som vi kommer hålla ihop. Det är sånt jag hoppas på. Tråkigt att jag och Cindi bråkar så mycket, och alltid lika dant, om små saker. Men vi har hållt ihop, fast det brutits ett par gånger.

..men jag älskar er !

en kort inlägg blev långt. Mummel och tanker blir så.. Och nej jag är inte deprimerad, till de som nu tror det.
och nu har säkert hårgärfen bränt fast i håret elle rnågot.. så ska nog rädda min kaluffs nu med en dusch.
Sen ska jag få mig på bättre tankar, och lägga mig.